Jag mår inte bra, inte alls om jag ska vara ärlig. Varför ska allt bara ta överhand hela tiden? Allt det där som jag inte ens vill veta av? Det som jag bara vill trycka längst ner i mig, i det undermedvetna. Det ska alltid bara vara där & förstöra.

Idag är det tisdag, en fruktansvärt onödig dag. Jag har en lektion & idag var det prov (vilket jag väldigt gärna hade velat göra). Men gårdagen slutade i tårar & jag kände verkligen inte för någonting idag, därför stannade jag i sängen. Jag känner aldrig för någonting längre. Jag blir förbannat trött på mig själv. Jag vill klara av saker & göra dem bra. Men det blir aldrig så längre. Jag gör bara allt halvant hela tiden ist för att gå in för det & göra det helhjärtat.


Det är så himla mycket att vara ung. Inget ska tydligen vara lätt. Vissa har det säkert asbra, men jag är inte avundsjuk egentligen. Jag vill ha lite motgång för att jag ska kunna göra något riktigt bra & kunna kämpa för det tillslut. Men ibland blir det bara så jävla mycket för mycket. Det är läxor hit & läxor dit, konflikter hit & konflikter dit. Jag är inte konflikträdd, men jag är rädd för att det aldrig blir bra efter konflikten. Så känner jag just nu. Jag har väl inte direkt bråkat med någon, men jag är besviken. Jävligt besviken.

Helt ärligt talat, hur ofta är livet bra egentligen!? Det kan ju inte vara många % av livet iaf. Det är väl de där stunderna när man är nykär, gifter sig & föder barn typ. Resten kan ju kvitta. FYFAN va depp jag är & fyfan va tråkig jag är. Jag vet det, men that's me just nu. Jag kan inte vara glad & jag tänker inte vara det heller. 

Jag orkar inte den här veckan. I morrn blir det företagsekonomiprov, sen går jag hem igen. För detta håller inte. Jag behöver komma på fötter igen & om någon kan hjälpa mig med hur jag ska göra så är jag öppen för förslag!

Ha det bra så länge!


/P